HIO / EagleKlubbnyheterTour-rapport

Adam Harlin rapporterar från spel och skola i USA

Adam Harlin rapporterar från spel och skola i USA

_C8A4469_Adam_HarlinHej allihopa därhemma. Jag ber om ursäkt att jag inte har rapporterat någonting från mina tävlingar i år. Orsaken är att jag har haft väldigt mycket i skolan hela terminen, och delvis att resultaten inte varit som jag velat. Nu sitter jag på flyget hem till Sverige och tänkte att jag skulle berätta hur det gått för mig.

När jag kom tillbaka till LA efter sommaren, första sommaren där jag inte har tävlat lika mycket som vanligt. Det kändes oerhört bra första veckorna och de första 2-3 veckorna så sköt jag konstant på eller under par, inte en runda över par, vilket var oerhört skönt att veta att man hade liret i sig. Vi hade en rätt lång tid i början på säsongen där vi inte hade någon tävling förrän oktober. Vanligtvis är första tävlingen i början på september. Vad vi hade i september var matcher mot andra skolor.

Den första matchen spelade vi slagspel över 36 hål. Första rundan strulade jag till det lite och rullade inte i några puttar och scoren landade på 74 slag (par 72). På eftermiddagen började det blåsa rejält men jag visste att jag hade alla slag jag behövde i den besvärliga vinden. Jag älskar att spela i vind och konstigt nog känner jag mig säkrare i stark vind många gånger än helt vindstilla. Jag rullade i lite puttar och landade på 68 slag och det innebar den lägsta totala scoren för dagen vilket jag var nöjd med. Några dagar senare lirade vi en match mot ett annat lag men denna gången bara 18 hål. Jag spelade riktigt stabilt denna gången också, men lyckades få riktig puttfrossa sista 9 hålen och sköt 6 över mina sista 5 hål för att sluta på 77 slag (par72). Konstigt nog kände jag mig väldigt lugn efter den ronden, trots att puttningen var dålig så visste jag att spelet fanns där och jag kunde bara vänta på att den första riktiga tävlingen skulle starta.

Första riktiga tävlingen spelade vi i Prescott, AZ. Vi spelade en country club och jag måste nog säga att det är den bästa banan vi spelar hela året baserat på skicket av den. Greenerna rullade 11 nästan 12 på stimpen, allting är riktigt grönt och jämnt och fint. En bana i toppskick. Det lite kluriga med den här banan är att man spelar på en helt annan höjdskillnad mot vad vi vanligtvis gör. Här uppe flyger bollen minst 10 m längre, borde inte vara så svårt kan man tycka, bara spela en klubba mindre, men det är annorlunda och tar tid att ställa om sig.

Första tävlingsdagen kom och jag var riktigt laddad, vi kom ut på banan och det blåste rejält, perfekt tänkte jag, nu har jag ett grymt övertag på resten av fältet. Stundtals spelade jag grymt bra det första två varven men problemet med vinden var att klubbvalen varje slag var väldigt tuffa, och det blåste så mycket att bollen knappt låg stilla på greenerna. Jag hade några hål som förstörde båda rundorna, hade en quadruppel och någon dubbel, vilket förvånade mig. Jag slutade på 80-76 den första dagen och var grymt besviken då det var ca 2-3 hål som förstörde båda rundorna. Mina missar var ödesdigra men jag var grymt revanschsugen för den sista dagen. Då gick jag ut och spelade grymt bra till en början, många par och någon birdie här och där och jag kände att spelet fanns där, det var riktigt bra. Halvvägs började det blåsa mycket igen men den här gången hade jag bestämt mig att ta smartare klubbval. Det gick bra till en början men mot slutet av rundan kollapsade jag och slutade på 77 slag. Jag slutade på en 15:e plats eller liknande och var grymt besviken.

Nästa tävling var en div 2 tävling i San Diego. Div 2 lagen är snäppet vassare än NAIA ligan som jag spelar i så jag tyckte det var grymt kul att få spela mot bättre motstånd, jag hade bestämt mig att gå ut och visa vad jag gick för. Första dagen började att vi fick vänta på grund av lite regn och åska, det var en av de 5 gånger de regnade den här terminen i Kalifornien för mig. När vi väl kom ut på banan var jag grymt taggad, banan var ganska kort men väldigt smal och vissa utslag krävdes det att du kunde flyga bollen längre än 200 meter men landa den på en fairway som ibland bara var lite bredare än vissa greener, perfekt för min järn 3 tyckte jag. Första två rundorna gick på räls och jag lyckades med att skjuta 71-70 (par 71) vilket ledde till att jag låg 2:a på -1 tre slag efter ledaren. Grymt roligt och jag bestämde mig att nästa runda så skulle jag ge mig chansen att vinna eller åtminstone sluta på pallen. Jag var helt slut både fysiskt och psykiskt den kvällen. Det blåste mycket under dagen, regnade stundtals så jag var helt slut, men jag gjorde allt jag kunde för att komma ut taggad till 100% nästa dag.

Nästa dag startade rätt bra men ganska fort så hamnade jag i problem. Ännu en gång så var det de höga numren som satte mig i trubbel, ännu en quadruppel och jag kunde inte förstå hur jag lyckades. Jag var helt orkeslös större delen av rundan, jag kämpade stenhårt och försökte allt jag kunde för att vända på det men, jag föll bara ner i ett djupare och djupare hål, jag kände mig maktlös. Jag slutade på 87 slag, och jag kunde inte tro mina ögon, 87 slag är min värsta runda på flera år och det var inte alls likt mig, jag brukar se mig som en stabil spelare, och efter alla framsteg jag gjort, så kändes det som att jag var tillbaka på ruta ett. Jag slutade på en delad 27:e plats i tävlingen, men det var bästa resultatet i laget, trots min 87:a.

Eagle – Den enda för säsongen

Nästa tävling var en månad bort, vilket passade mig riktigt bra för då kunde jag ta några dagars break glömma den dåliga ronden och sen träna stenhårt för nästa tävling. Nästa tävling spelades på Moon Valley i Phoenix, AZ. Om någon känner igen namnet så är det för att det var där som Annika Sörenstam sköt 59 slag. Den här banan är ganska normallång och slingrar sig igenom ett område med hus. Den här tävlingen var bara 36 hål av någon anledning, varför vet jag inte. Första rundan var präglad av rätt dåligt väder, vi hade 4-5 hål där vi spelade i spöregn. Jag spelade riktigt stabilt och var under par rätt snabbt, men samma här som många andra rundor så var det höga nummer som förstörde och jag slutade på 76 slag med 2 dubbelbogeys, katastrof, grymt besviken var jag. Andra rundan hade jag bestämt mig att spela bättre och smartare. Började riktigt stabilt igen och kunde vända på -1 efter 9 efter min enda Eagle för säsongen. 205 m från en bunker satte jag upp bollen till 2 m och gjorde Eagle. Det var ett av de bättre slagen jag slog den här terminen. Fortsatte spela riktigt bra och med 4 hål kvar var jag -3. Men ännu en gång hade jag en riktigt svag avslutning med en dubbel på det 16:e hålet och lyckades bara komma in på 72 slag, par. Ännu en gång riktigt besviken även fast scoren kanske inte är jättedålig så var det en stor besvikelse att jag inte kunde hålla ihop det på slutet.

Säsongen har varit präglad av ödesdigra misstag, men jag är fast besluten att nästa säsong ska jag lägga mer fokus på spelstrategin och förhoppningsvis ska det minska misstagen. Under säsongen har jag lagt mindre tid på svingjusteringar och tid på rangen, och mer på närspel och puttning, vilket har gett utdelning och jag skjuter mer ronder under par än tidigare vilket jag är riktigt nöjd med.

Nu blir det ett litet uppehåll innan jag drar igång och jag har en känsla av att nästa säsong kommer bli riktigt bra. Ska försöka uppdatera bättre i vår. Ha det bra allesammans!

God Jul och Gott Nytt År!!
Adam Harlin

 


Tipsa ditt nätverk att det går att hyra våra läckra hus även vintertid!

banner-boka-boende-980x120Här finns bokning! Eller ta kontakt med klubbchefen.